söndag 22 april 2012









De senaste minuterna,dagarna, månaderna, har jag varit utanför huset, tittat på ståtliga hingstar och klappat på mitt eget djur. doppat fötterna i iskallt vatten, trotsar vintervåren  här i Skåne. Jag försöker att lära mig rita men mitt tålamod sviker så fort de fula vita arket ligger framför mig.
Jag, och mitt sjuttonåriga hjärta, tackar, så innerligt att det gör ont, för att KENT producerar musik som syr sig in i själen på mig, utan KENT hade jag nog aldrig överlevt.